Då var det åter dags för avspark i Superettan. Omgång 4 står på schemat och Degerfors för motståndet. Vinst? Förlust? Svårt att säga. Efter två tunga förluster i seriestarten med både 3-0 hemma och 0-3 borta, blev det till slut vinst mot Varberg med hela 0-4 på Påskbergsvallen. Skönt med en trendbrytare. 

 

Dagens match spelas hemma på Norrporten Arena med avspark 16:00. Domare för dagen är Dragan Banjac och GIF Sundsvall som idag lanserar nysatsningen "Camp GIF" (läs mer här) hoppas självklart på mycket publik. 

 

Har tyvärr ingen större koll på startelvan idag, men skulle gissa på att den är identiskt med laget som startade förra omgången. Den enda egentliga stora förändringen, är att Fredrik Holster helt lämnas utanför truppen. Anledningen är oklar. 

 

Jag tror att dagens match slutar med en 2-1 vinst till Sundsvall efter mål av Eklund och Skúlason. 

 

 

Det har varit en del skriverier om allas vår Fredrik Holster den gångna veckan. Holster som gått ifrån att tidigare säsonger varit hyllad startspelare, får nu istället smaka på bänken. Något som inte alls gillas av den 25-årige storstjärnan som nu blickar mot klubbar som Juventus och Barcelona i hopp om att knyta åt sig ett kontrakt. I ett uttalande till Fotbollsplus.se säger spelaren att det är slöseri med bra kvaliteter och hänvisar oblygsamt till den senaste tidens stenhårda bänkningar.

 

Vad är då anledningen till att klubben valt att placera Holster på sidan av planen? Många pratar om att han saknar form och vilja, vilket gjorde sig väl synligt i premiärmatchen hemma mot Jönköping Södra. Holster utplacerad likt en skyltdocka, tog inte många löpningar utan verkade mest vänta på att få bollen serverad hela vägen fram till sin egen fot. Det hela resulterade i spelaren bytes ut i samma match och därefter blev det snabbt en plats på bänken som väntade unge Holster. 

 

Någon som däremot har tagit allt detta med en enda stor positivitet, är nyförvärvet Adam Chennoufi som har växt mer och mer för var match som har passerat. Och mycket därav gör självklart att tränarduon plockar ut den spelare som vill mest och som visar prov på bra form. Att Holster dessutom som ovannämnt, uttalat sig om att lämna klubben redan efter fyra spelade omgångar, är givetvis ingenting som placerar honom i förarsätet. I dagens hemmamatch mot Degerfors lämnas han nämligen till och med helt utanför truppen. Oklart dock om detta är pga skada/sjukdom, eller helt enkelt enbart som en indikation ifrån tränarhåll att sånt beteende inte accepteras. 

 

Personligen tycker jag att Sundsvalls trupp till många procent, tyvärr består av överskattade spelare som förväntar sig att saker ska vara på ett visst sätt, antingen hit eller dit. Och om det inte blir som planerat eller önskat, surar man ihop och vinkar desperat ut mot andra klubbar om att vilja bli köpt. Sandlådenivå. Dock vill man självklart inte sitta på bänken, match efter match. Men bänken finns till av en anledning, och om man inte ens anser sig varken orka eller vilja kämpa till sig en startplats, så kan jag tycka att man lika gärna kan lämna klubben. 

 

Vi behöver spelare som brinner för det här laget, för att få spela och som har ett ambitiöst driv i allt de gör. Och jag kan inte heller riktigt se, hur Holster exempelvis, kan förvänta sig att någon ska vara intresserad av en spelare, som inte ens platsar i startelvan hos ett Superettanlag? Vill man få ögonen på sig, gäller det att prestera. Kan dock inte påstå, att det finns någon spelare i laget som är bättre än där dom faktiskt befinner sig i dagsläget. Förutom Skúlason, som för honom, oturligt nog blev kvar i laget. 

Nej, nu hoppas jag faktiskt att Holster kommer ner på jorden och istället för att grina i media, ger sig fan på att ta sig tillbaka in i startelvan. För det här är en spelare som i form och med vilja, presterar väldigt bra. Något som har gjort sig väl tydligt de senaste säsongerna. Men för det kan man inte ta sig själv för givet och tro att det gör saker självklara. Nu är nu, då var då. Kom in i matchen!

 

Halvtidsvila på Påskbergsvallen. Ställningen? 0-2 till GIF Sundsvall.

 

Skönt, riktigt jävla skönt! Och som förutspått, så är det troligtvis idag som det vänder. Spelet har under matchens första 45 minuter sett lovande ut. Spelarna springer, skapar chanser och går in i duellerna. Precis som efterfrågat. Dock har Varberg haft en hel del chanser. Men med en hel del tur och ett relativt bra försvarsspel, står det alltså 0-2 när matchen nått halvtid. 

 

Målen då? Det första blir till efter att Chennoufi kolliderar med målvakten och på returen sticker Eklund fram foten och petar in bollen. Matchens andra mål skapas på en frispark av Skúlason, efter att Eklund minuten innan blivit neddragen av en Varbergsförsvarare (som även fick målchansutvisning). 

 

Känner att detta är riktigt bra för självförtroendet hos spelarna. Hoppas att dom nu vet att det återstår 45 min av matchen och att inser att det krävs ett minst lika bra arbete i den andra halvleken för att kamma hem tre poäng. Men som sagt, känns lovande. Pigga ben hos samtliga spelare, främst hos Olsson och Sellin som springer upp- och ner mest hela tiden. 

 

Slutresultat? Hm. Jag tänkte på Svenska Spel lägga pengar på 0-3 till GIF, men känns tveksam till att de håller nollan, med tanke på Varbergs ofta massiva anfallsförsök. Jag säger därför 1-3 och hoppas att Chennoufi får sätta det sista målet för vår del. 

 

Kan avslöja att startelvan i dagens match mot Varbergs BoIS, ser ut precis som i matchen borta mot Örebro senast. Den enda förändringen, är att Jón Guðni Fjóluson kliver av och ersätts av Dennis Olsson. Mycket bra i mitt tycke. Efterfrågar dock Lundström på högerbacken istället för Larsson. 

--------------Eklund---------------

Helg--------Chennoufi--------Sellin

--------Walker-Skúlason----------

Olsson-Ålander-Danielsson-Larsson

-------------Berglund--------------

I övrigt sänds matchen antingen via CSports.se (betalsida) eller gratis på Svenskaspel.se. 

 

Nu sopar vi negativitet, bittra miner och tidigare förluster i en stor säck och skjuter den in under sängen. Känner att det istället är dags att ta nya tag. Spelarna behöver en spark i baken, istället för en spark i ansiktet. Och vet ni vad jag tror? Jag tror att det är idag det vänder. Bara känner det på mig. Tänker dock inte sia i hur träningsveckan har sett ut eller vad som cirkulerar i huvudet på spelarna för tillfället. 

 

Allt jag vet är att det nu krävs en 110%-ig insats ifrån Samtliga spelare och ett jäkla jobb ifrån första spelminut till den allra sista. Vill att spelarna ska springa och kriga tills dom knappt kan stå på sina ben. Sen utnyttjar vi våra byten, sätter in friska nya tag och ser till att även dessa spelare håller upp samma höga intensitet och mod genom resten av matchen, så blir det vi som snor med oss tre sköna och minst sagt efterlängtade poäng tillbaka till Sundsvall! 

 

Hoppas tilläggningsvis på att spelarna har hoppat ner ifrån sina hästar, insett allvaret och inte tänker lämna Påskbergsvallen förrän vinsten är säkrad. För vet ni vad? Nu är det slutlallat. Dags för spelarna att komma ut ur sin lilla bubbla och knyta på sig krigarkängorna. Det är ingen, absolut ingen annan än de själva som kan se till att vända på denna miserabla situation. Låt oss supportrar, fotbollsmammor och allt vad det nu är, få bli stolta över att heja på GIF och låt oss för en gångs skull detta år känna  "fan vad bra dom är!". 

 

Gör det här för oss. För vår skull. Släpp tankarna om en kaffe på Wayne's eller pedikyr på Bella Visage. Nu är nu och fan ta er om ni gör oss besvikna. Och fan ta er, om ni låter er själva åka ännu djupare ner i den här skiten som ni satt oss i. Vill ni inte sluta skämmas? Sluta känna er misslyckade? I så fall är det dags att vinna. Men glöm för all del inte, att det krävs elva spelare till detta. Inte en, inte fyra, utan elva stycken. Var man på sin plats, men precis som i De Tre Musketörerna så gäller "en för alla, alla för en". 

 

 

Gerba, Garba, Sigurdsson, Engblom, Hallenius, Wallerstedt, Ukeyima, Santos, Corr-Nyang, Patriksson, Hermansson, Dahlberg, Neemlo etc etc. Anfallarna genom åren har varit många. En del har etsat sig fast i huvudet, andra förträngts. 

 

Inför säsongen och även under förra året, har det skanderats ifrån både spelare och supportrar att det behövs en ny anfallare till truppen. Många namn kom upp. Några mer aktuella än andra. Men nu står vi där, med två spelade matcher, 0-6 i målskillnad och ett anfallsspel som mer eller mindre bygger på att yttermittfältarna ska agera målskyttar. Det känns minst sagt som en icke-vinnande spelstil. 

 

Dock innehåller truppen anfallare. Två stycken till och med. En tidigare Superettan-spelare i form av Johan Eklund. Fungerar i mina ögon enbart som en skaplig target. Må kanske vara hans syfte, men för mig så kommer man inte speciellt långt på att enbart ta ner bollen och hålla i den. Krävs också målsinne, spelförståelse och en gnutta jävlaranama. Eklund saknar dessvärre alla dessa tre. 

 

Den andra herren är den tidigare division III-spelaren Pa Dibba. En spelare som jag ändå tycker gör ett helt okej arbete, med tanke på vart han faktiskt kommer ifrån och vilket steg han tagit i seriesystemen. Men, även om han gör det okej och Eklund på det kan hålla i bollar, så envisas GIF med att spela med enbart en anfallare. Och med enbart dessa två herrar som alternativ (nej, Helg ska inte spela på topp, även om han kanske skulle gjort det bättre än båda dessa) kommer man inte att ta klivet upp till Allsvenskan.

 

Eklund noterades för fem mål förra säsongen. Vilket varken är bu eller bä, men samtidigt behöver varje en anfallare som helst gör det dubbla varje säsong. Kolla bara på Hasani i Örebro exempelvis. Dom precis som oss fick lämna och ta steget ner till Superettan. Skillnaden är att han gjorde nio mål istället. Kanske inte mer än en fis i rymden, men samtidigt så är det så små marginaler som kan avgöra både matcher och sluttabell. 

 

Så hur har ledningen resonerat kring detta? Skúlason räknade man med att sälja, men tackade girigt nej till bud efter bud. Och istället för att få några slantar och kunna köpa en anfallare för detta, väljer man troligtvis att låta honom gå som bosman till sommaren istället. Helt gratis. Inte ett öre. Dock är jag tacksam att vi får behålla Ari. Men det behövs motivation ifrån hans sida. Och klubben behöver pengar. 

 

Dock, ska gudarna veta, att det tydligen fanns pengar. Källor säger att Jón Guðni Fjóluson gick lös på nästan 1 miljon. En antagligen Youtube-scoutad yngling ifrån Belgiska ligan. En mittback. Behövdes det? Tveksamt. Men behövdes pengarna? Absolut. Har Fjóluson fått spela? I princip inte. Kunde vi ha värvat en anfallare till startelvan istället? Definitivt! 

 

Men nu står vi istället här. Återigen 0-6 i målskillnad, knappt dugliga anfallare och i princip inte ett enda reservalternativ ifall exempelvis Eklund skulle åka på en ledbandsskada. Ibland börjar man faktiskt undra vad det är för tomtar som sitter i ledningen. För vet ni vad? Så här har det nästan alltid varit. År efter år. Felprioriteringar, kontraktstrul, missnöjda spelare osv osv. 

 

Minns ett uttalande som en utav kommentatorerna gjorde i förlustmatchen mot Örebro. Det var något i stil med att, skillnaden på Örebro och Sundsvall, är att Sundsvall inte har vågat satsa. Och precis så är det. Klubben påstår att det inte finns pengar. Men hur många klubbar har egentligen pengar? Sverige är Sverige, icke att förglömma. Dock måste man våga för att vinna. Kanske värt att lägga några slantar på en anfallare och lyckas ta steget upp, än att se ekonomin bli ännu mer förstörd nästa säsong, ifall vi blir kvar i Superettan. 

 

Det är dock mycket som får en att höja på ögonbrynen. På tal om Fjóluson, så satt klubben redan på Rikama, Jonsson och Brink. Hur många är kvar? Ingen. Så, hade det inte varit smartare att försöka lösa kvar åtminstone en spelare, så hade man sluppit lägga hela spelarbudgeten på en ännu en islänning, redo att placeras på bänken. Väl investerat!

 

Sundsvall har dock som ovannämnt alltid varit bra på det där med pengar. Precis som med Skúlason, har vi nästan varje gång gått miste om en del, bara för att klubben antingen trängt trångsynt eller bara dumdristigt. Hur mycket fick vi för Sigurdsson, Gardarson eller Myrestam? Noll, noll och åter noll. Knappt så att klubben fick något för Lustig heller, den numera givna landslagsbacken. 

 

Noterbart är att klubben (med hjälp av Norrlands Invest) köpte Sigurdsson och Gardarson för uppskattningsvis nästan 10 miljoner. Välinvesterat? Knappast. Dock inkasserade klubben nu senast ungefär 2,5 miljoner för Emil Forsberg. En piss i Mississippi, men bättre än noll och ingenting. 

 

Hoppas nu stenhårt på att klubben satsar ALLT på att knyta till sig en anfallare under sommarfönstret, om vi så ska behöva sälja Giffen till något desperat NBA-lag i behov av maskot, eller använda spelarnas överdrivna fritid till att sälja "Lillebrors bästa kolablandning" ifrån dörr till dörr. 

 

Eller så säljer vi både Eklund och Dibba, svänger förbi närmsta sportbutik och köper två koner istället!

Dagens match mot Örebro slutade som förutspått med en förlust. Inte någon skam i det, med tanke på motstånd och bortaplan. Men, sen är det också en skillnad på att förlora och att faktiskt förlora. Sättet vi genomför dagens match, var betydligt bättre än senast. Men om man jämför med vår vanliga standardnivå, så var vi som vanligt helt under isen. 

 

Den första kvarten av matchen såg det ljust ut. Vi gick in i närkamper, spelade runt bollen och sprang upp- och ner på planen. Men sen tar det inte lång tid innan fasaden fallerar och samma gamla tröttsamma spel visas upp ifrån vår sida. Spelarna känns arroganta, otaggade och slutkörda innan första halvlek ens har blåsts av. Vill man inte vara här? Är Superettan så pass ointressant? Ja, ibland känns det som att spelarna bara sätter ner fötterna bekvämt på marken och förväntar sig att få allting serverat.

 

Många försöker. Sellin är en av dem. Chennoufi en annan. Men vad gör det, när det krävs elva spelare för att få spelet att fungera. Larsson känns som en juniorspelare och vad Eklund gör på en fotbollsplan är för mig fortfarande ett under. Detta dock enbart för att nämna några. Laget i helhet får inte ens närheten av godkänt. Och att det nu är 0-6 i målskillnad på de två första matcherna, känns ju som en härlig smäll på käften. 

 

Dock vill jag understryka att det fanns perioder då vi faktiskt kom in i matchen. En spelfas utspelade sig kring den 60e matchminuten och i 10 minuter därtill. Vi vann bollar, löpte och kom till avslut. Men som känt kom vi aldrig närmre än så. Samtidigt tycker jag att vi ska vara glada att det "bara" blev 3-0 till Örebro. Kunde lika gärna ha stått 6-0 på resultattavlan när domare Ahlsén blåste i pipan. 

 

Ställer mig dock frågan varför inte tränarna väljer att agera förrän i slutskedet av matchen, när det kommer till byten? Gillar att man behöll Chennoufi på planen, som kändes pigg och fräsch, trots sin osynlighet i första halvlek. Men det måste komma mer agerande ifrån tränarhåll. Både när det gäller byten, men också gällande att faktiskt kliva upp på sidlinjen och skrika åt spelarna. 

 

Dessutom förstår jag inte tankesättet, när spelet ifrån matchminut 1 till 93 enbart består av långbollar och åter långbollar. Skulle vi inte komma in i denna säsong med ett varierat anfallsspel? Istället slår vi varenda boll direkt upp på en ensam Eklund, eller ut på kanterna. Inte konstigt att Chennoufi som ovannämnt, hamnade i radioskugga mer eller mindre hela matchen. Variation, tack! 

 

Resten av matchen tänker jag dock inte ens gå in på. Straffmålet i baken och övriga händelser har jag redan förträngt. Och i nästa omgång väntar Varberg, även det på bortaplan. Har ingen speciell koll på Varberg, men med tanke på nuvarande form och inställning ifrån spelarna, så ska vi väl vara glada om det blir 0-0. 

 

Men men, den som lever får se. Bara att ta nya tag! 

 

 

 

 

Sitter här och lyssnar på "Wildboys" med Hardcore Superstars. Känner mig riktigt peppad inför kvällens match. Och ännu bättre har det blivit efter att ha läst diverse inför-artiklar. Finns tydligen (väl förståeligt) en stor revanchlust och hunger hos spelarna. För att citera en artikel på Fotbollspuls.se så vill Robbin Sellin "spöa skiten ur Örebro". Sånt är riktigt skönt att höra!

 

Och precis som jag efterfrågat, så verkar spelarna ha funnit en hel del med jävlaranama. Nu gäller det bara att det omvandlas till ett fungerande spel och en motivation hög nog att trycka ner Närkeborna hela vägen ner till de svarta små gummibitarna i konstgräset. Förhoppningsvis utdelar tränarduon en och annan sko i ansiktet på spelarna. Bokstavligt talat. Lite tändvätska är aldrig fel!

 

Om nästan precis fem timmar är det dags för avspark! Hoppas att ni följer matchen, antingen på plats eller framför tv/radio. Jag kommer i alla fall att sitta bänkad framför TV4Sport och hålla både tummar och tår på att det här går vägen. 

 

 

 

 

Imorgon är det match. Spelarbussen färdas 44 mil genom landet för att klockan 19.20 på måndagskvällen ta sig an Örebro SK på Behrn Arena. Ett formstarkt Örebro som är förhandstippat att ta steget upp till Allsvenskan, mot ett Sundsvall kantat av dåliga självförtroenden och darriga psyken. Formen? Den ska vi väl inte ens prata om. Örebro vann senast den 8/4 (dvs förra veckan) mot Värnamo. Sundsvall vann senast den 11/8 2012 (!) mot GAIS (bortsett ifrån returmatchen i kvalet hemma mot Halmstad). 

 

Vad talar då för oss i denna match? Egentligen ingenting. Men om jag ska försöka hitta två positiva faktorer, så är det att truppen förutom Dennis Olssons frånvaro (och tidigare även Tommy Naurin) är fulltalig. Dessutom spelas matchen på konstgräs, vilket självklart gynnar oss. Men också Örebro givetvis. I övrigt är det svårt att uttala sig så här i förhand. Det känns inte som att man vet vart laget står för fem öre. 

 

Man undrar också vad tränarduo Cedergren/Franzén har gått igenom under veckan som har varit. Hoppas personligen på att man skickade hem samtliga spelare med varsinn dvd ifrån Jönköpingsmatchen, för att väcka lite ilska hos spelarna. Men också revanschlust och ambitioner om att göra bättre ifrån sig denna omgång. Vad mer ska man säga? Allt är egentligen upp till spelarna. Och jag hoppas att Ari kliver fram och visar varför han har både kaptensbindeln och Lagerbäcks förtroende. Vi behöver se en krigare, både hos honom men också hos resterande tio på planen. 

 

Ska man våga tippa något resultat? En vinst känns inte omöjlig, men ack så långt borta. Får vi dock med oss en pinne tillbaka till Norrland, bör vi vara mer än nöjda. Så för att leverera ett säkert kort ifrån min sida, så skriver jag slutresultatet till 1-1, men med förhoppningar på ett extra mål i vår favör.

 

 

4-2-3-1 eller 4-4-2? En av de hetaste frågorna som legat på diskussionsbordet under senare år. Det var längesedan vi såg GIF ställa upp med en renodlad 4-4-2 uppställning. Anledningen? Sören Åkebys intåg i klubben. Detta både på gott och ont. Ett lag som i många år spelat sig trötta på långbollar fick äntligen en ny spelstil och till det en annan typ av spelare och upplägg. Vi fick se ett pånyttfött Sundsvall som trots sitt hastiga avslut i Allsvenskan 2010, gjorde succé i Superettan 2011 och tog storseger efter storseger. 

 

Vad sägs om bland annat: 

 

 

Noterbart är att de fem sista matcherna här ovan spelades efter varandra, vilket innebar en riktigt stark form på höstkanten. En produktivitet på 21 mål under dessa fem matcher gör det svårt att förneka - Åkeby fick laget att spela riktigt bra. Även om vi inte nödvändigtvis behöver gå in på det klassiska "höstscenariot" som självklart utspelades några matcher därpå. Upp gick vi dock, och mest märkvärt ifrån den säsongen är nog den briljanta 6-0 matchen hemma mot Ängelholm. Och då pratar jag inte enbart om de rosa matchtröjorna.

  

 

Magiskt, inte sant? Och det mest fascinerande egentligen, om man jämför GIF anno 2011 kontra GIF anno 2013, så skiljer det inte överdrivet mycket. Men tydligen tillräckligt. Mycket beror dock inte speciellt oväntat på förra säsongens magplask, något som säkerligen gror djupt inne i spelarnas huvud. Och det är just pga detta, som man kanske ska försöka med någonting nytt, än att spelarna känner att dem är som en armé av hamstrar som springer i sina hjul dag in och dag ut. 

 

En lösning som kanske kan hjälpa någorlunda på vägen, är att byta ut 4-2-3-1 formationen som används i nuläget och ersätta den med 4-4-2, helst med ett s k "diamantupplägg". Vem som ska spela på vilken position, är dock upp till duo Cedergren/Franzén. Vad som däremot står rätt klart är att klubben i dagsläget enbart besitter två riktiga anfallare. Eventuellt Helg, som förvånansvärt trots din position i Hammarby värvades som en anfallare. 

 

Det jag frågar mig är dock följande - varför har inte klubben valt att låna in exempelvis Ahmed Khreis som provspelat både en och två gånger tillsammans med laget? Killen vann utmärkelsen som bästa anfallaren i division II förra året. Kanske inte säger överdrivet mycket, men det är väl samtidigt mer än vad Mr. Brandbergen har åstadkommit under sin karriär. Om Khreis dessutom tittat in på Norrporten vid ett flertalet tillfällen, så besitter han väl antagligen någonting som klubben och ledningen gillar. 

 

Annars såg jag att GIF-bekante Jonas Wallerstedt kritat på för IFK Timrå. Han må röra sig som en skyltdocka och sakna väsentlig acceleration, men det är samtidigt en spelare med karaktär, erfarenhet och målsinne. Måste väl vara en helt okej spelare att slänga in i slutskedet av matcherna?

 

I övrigt kan jag inte tro att varken Khreis eller Wallerstedt skulle vara speciellt dyra i drift (som tydligen är det stora problemet i föreningen just nu) och dessutom så skulle det knappast skada, även om det är någorlunda försent för detta i dagsläget. Känner dock på mig att klubben kommer att få sota för det här inom en snar framtid. Vad gör man om någon av Dibba eller Eklund åker på en skada? För även sånt kan hända. 

 

Summa summarum - byt formation, våga testa någonting nytt och hitta ett vinnande koncept. Må vara lättare sagt än gjort och i dagsläget har bara en match passerat, så det är svårt att sia om hur läget kommer se ut efter 30 spelade omgångar. Men efter matchen mot Jönköping så blinkade självklart en hel rad med varningslampor. Inför nästa match är frågan om tränarna tillsammans med spelarna lyckats lappa igen problemen, eller om de fortsätter repetera det även denna gång. På måndag får vi svaret.  

När man ser vissa matcher som killarna spelar, kan man ibland inte låta bli att undra över hur pass mycket FIFA dem egentligen spelar. Och det tyvärr i en negativ mening. 

 

Ta exempelvis en spelare som Holster. Riktigt bra teknik och spelförståelse. Men ibland så är det som att han går in i "FIFA"-mode. väljer Barcelona i menyn och bara trycker på alla knappar. Ungefär samtidigt. Däremot så lyckas han i sitt knapptryckande också komma åt "professionell" i svårighetsgrad och därmed blir det som att ta överdrivet mycket vatten över huvudet.

 

När detta återspeglas väl tillbaka på Norrportens konstgräsmatta, så sjabblas det med bollen, enkla passningar ersätts av klackar och dåliga finter. Varför? Det är bara så himla onödigt. Och efter säkra källor, kan jag i och med detta inlägg bekräfta det jag befarat - nästan samtliga spelare i truppen sysselsätter sig med FIFA på fritiden. Något som precis med Holster, även syns i hur laget spelar. Det är för svårt och invecklat. Eller rättare sagt R2 + L2 + pil-upp + O + pil-ner. 

 

Ingen gillade när GIF för något år sedan enbart bestod av långbollar till höger och vänster. Numera spelar vi modernt, efter marken och med många olika sätt att anfalla. När vi vill. Och när det väl sker, så klär det oss. Riktigt bra faktiskt. Speciellt med tanke på de spelarmaterial som klubben besitter. Förstår dock inte, varför spelarna inte främst fokuserar på "back to basic" först, dvs att använda sig av allt man lärt sig genom åren på diverse både grus- och gräsplaner. När man har lärt sig det och bemästrar det, så är det precis som på FIFA, att man kan välja att steppa upp en nivå och ta sig an nästa utmaning. I det här fallet väljer dock spelarna att hoppa direkt ifrån "amatör" till "professionell".

 

Det är som när vi klev upp till Allsvenskan förra säsongen. Spelarna tog på sig kavajen och antog utmaningen. En utmaning som på förhand kändes rätt uträknad och svår. Men vi knäppte många på fingrarna och tog en rad med skalper. Tills vi åter valde att göra allting på tok för invecklat. Kavajen bestod, men spelarna sjunk. Och som dom sjunk.

 

Nu är det dock nu, då var då. Och jag kan känna, att även om laget inte startat årets säsong på bästa möjliga sätt, så hoppas jag att spelarna har lärt sig en läxa och inte nöjer sig med att spela i Superettan efter denna säsong. Så kom igen nu - upp med självförtroendet, skaffa lite jävlaranama och bit er själv i läppen om det så ska börja blöda. Nu jävlar kör vi Giffers, allt eller inget, full fart framåt! 

 

Livet som supporter är minst sagt kantat av mot- och medgångar, lycka och missöden. Det gäller att man besitter ett starkt hjärta, bra psyke och envis uthållighet med tillhörande tålamod. Som supporter till den norrländska stoltheten, laget med de båda bergen som överbeskyddare, gäller allt det ovannämnda, men multiplicerat med några hundra. Det är en evig kamp. Kamp mot de ständigt oroande frågorna om nästa match resulterar i vinst eller förlust, om laget lyckas gå upp eller åka ur, eller om vi får behålla vår favoritspelare inför stundande transferfönster.

 

Det är lite så det brukar se ut. Och när man som född och uppvuxen fått lära sig att GIF Sundsvall är laget man ska hålla på. Ja, då har man med åren helt enkelt fått smaka på både det ena och det andra. Det är mycket man minns, men också mycket som man valt att förtränga. Fast oavsett hur säsongerna har slutat, om det så har handlat om att laget klivit upp till det svenska finrummet eller åkt ur, så står man år efter år kvar och väljer att kyssa det blågula klubbemblemet och skrika sig hes, match efter match, årstid efter årstid och resultat efter resultat. 

 

Och det är väl lite det som är det fina med alltihop? Att oavsett utgång, fortsätter hjärtat alltid att bulta och slå för samma gamla fotbollslag, vått som i torrt. Jag brukar se supporterlivet som en enda stor berg- och dalbana. Och trots att man många gånger fått kniven stucken rakt i hjärtat och gråtit ut i smärta, så läker tiden alla sår på något magiskt sätt. 

 

Vi får trotsallt inte glömma att hoppet är det sista som överger en. Tänk på det! 

 

 

 

Facebook, Twitter, Instagram. Listan av sociala medier kan idag göras lång. En av de första sociala medierna som tog fart för några år sedan, är bloggen. Har läst mig till att det år 2009 fanns runt 350 000 bloggare runtom i landet. Och det var nu fyra år sedan. Med andra ord, så har det antagligen lockat till sig betydligt fler i dagsläget. Även om andra sociala medier tagit över på senare år. 

 

Anledningen bakom denna blogg är rätt simpel. Jag brinner för GIF Sundsvall och anser att det idag inte finns en blogg med fullt fokus på laget och med kontinuerliga uppdateringar. Och istället för att sitta och rulla tummarna i hopp om att en sådan ska uppstå, valde jag istället att slå slag i saken och därav Supporterlivs uppkomst. 

 

Här kommer jag precis som i bloggbeskrivningen, dela med mig av diverse nyheter, matchreferat, analyser och mycket annat. Kommer dock inte pga min placering i detta avlånga land, kunna följa spelarna hela vägen in i omklädningsrummet. Men nästan. Och jag lovar att försöka underhålla och fördjupa mig så gott som det går när det kommer till i princip allting som rör klubben och nuvarande säsongen i Superettan. 

 

Förhoppningsvis kan det här med tiden bli en samlingsplats för likasinnade supportrar att ta del av vad som händer kring laget i denna "Giffierade" blogg. Det är fritt fram att lämna kommenterar och synpunkter i nedanstående fält, men jag tar mig friheten att inte publicera sånt som känns opassande eller irrelevant. 

 

Har ni några övriga frågor går det bra att kontakta mig på e-post: [email protected]