Gerba, Garba, Sigurdsson, Engblom, Hallenius, Wallerstedt, Ukeyima, Santos, Corr-Nyang, Patriksson, Hermansson, Dahlberg, Neemlo etc etc. Anfallarna genom åren har varit många. En del har etsat sig fast i huvudet, andra förträngts. 

 

Inför säsongen och även under förra året, har det skanderats ifrån både spelare och supportrar att det behövs en ny anfallare till truppen. Många namn kom upp. Några mer aktuella än andra. Men nu står vi där, med två spelade matcher, 0-6 i målskillnad och ett anfallsspel som mer eller mindre bygger på att yttermittfältarna ska agera målskyttar. Det känns minst sagt som en icke-vinnande spelstil. 

 

Dock innehåller truppen anfallare. Två stycken till och med. En tidigare Superettan-spelare i form av Johan Eklund. Fungerar i mina ögon enbart som en skaplig target. Må kanske vara hans syfte, men för mig så kommer man inte speciellt långt på att enbart ta ner bollen och hålla i den. Krävs också målsinne, spelförståelse och en gnutta jävlaranama. Eklund saknar dessvärre alla dessa tre. 

 

Den andra herren är den tidigare division III-spelaren Pa Dibba. En spelare som jag ändå tycker gör ett helt okej arbete, med tanke på vart han faktiskt kommer ifrån och vilket steg han tagit i seriesystemen. Men, även om han gör det okej och Eklund på det kan hålla i bollar, så envisas GIF med att spela med enbart en anfallare. Och med enbart dessa två herrar som alternativ (nej, Helg ska inte spela på topp, även om han kanske skulle gjort det bättre än båda dessa) kommer man inte att ta klivet upp till Allsvenskan.

 

Eklund noterades för fem mål förra säsongen. Vilket varken är bu eller bä, men samtidigt behöver varje en anfallare som helst gör det dubbla varje säsong. Kolla bara på Hasani i Örebro exempelvis. Dom precis som oss fick lämna och ta steget ner till Superettan. Skillnaden är att han gjorde nio mål istället. Kanske inte mer än en fis i rymden, men samtidigt så är det så små marginaler som kan avgöra både matcher och sluttabell. 

 

Så hur har ledningen resonerat kring detta? Skúlason räknade man med att sälja, men tackade girigt nej till bud efter bud. Och istället för att få några slantar och kunna köpa en anfallare för detta, väljer man troligtvis att låta honom gå som bosman till sommaren istället. Helt gratis. Inte ett öre. Dock är jag tacksam att vi får behålla Ari. Men det behövs motivation ifrån hans sida. Och klubben behöver pengar. 

 

Dock, ska gudarna veta, att det tydligen fanns pengar. Källor säger att Jón Guðni Fjóluson gick lös på nästan 1 miljon. En antagligen Youtube-scoutad yngling ifrån Belgiska ligan. En mittback. Behövdes det? Tveksamt. Men behövdes pengarna? Absolut. Har Fjóluson fått spela? I princip inte. Kunde vi ha värvat en anfallare till startelvan istället? Definitivt! 

 

Men nu står vi istället här. Återigen 0-6 i målskillnad, knappt dugliga anfallare och i princip inte ett enda reservalternativ ifall exempelvis Eklund skulle åka på en ledbandsskada. Ibland börjar man faktiskt undra vad det är för tomtar som sitter i ledningen. För vet ni vad? Så här har det nästan alltid varit. År efter år. Felprioriteringar, kontraktstrul, missnöjda spelare osv osv. 

 

Minns ett uttalande som en utav kommentatorerna gjorde i förlustmatchen mot Örebro. Det var något i stil med att, skillnaden på Örebro och Sundsvall, är att Sundsvall inte har vågat satsa. Och precis så är det. Klubben påstår att det inte finns pengar. Men hur många klubbar har egentligen pengar? Sverige är Sverige, icke att förglömma. Dock måste man våga för att vinna. Kanske värt att lägga några slantar på en anfallare och lyckas ta steget upp, än att se ekonomin bli ännu mer förstörd nästa säsong, ifall vi blir kvar i Superettan. 

 

Det är dock mycket som får en att höja på ögonbrynen. På tal om Fjóluson, så satt klubben redan på Rikama, Jonsson och Brink. Hur många är kvar? Ingen. Så, hade det inte varit smartare att försöka lösa kvar åtminstone en spelare, så hade man sluppit lägga hela spelarbudgeten på en ännu en islänning, redo att placeras på bänken. Väl investerat!

 

Sundsvall har dock som ovannämnt alltid varit bra på det där med pengar. Precis som med Skúlason, har vi nästan varje gång gått miste om en del, bara för att klubben antingen trängt trångsynt eller bara dumdristigt. Hur mycket fick vi för Sigurdsson, Gardarson eller Myrestam? Noll, noll och åter noll. Knappt så att klubben fick något för Lustig heller, den numera givna landslagsbacken. 

 

Noterbart är att klubben (med hjälp av Norrlands Invest) köpte Sigurdsson och Gardarson för uppskattningsvis nästan 10 miljoner. Välinvesterat? Knappast. Dock inkasserade klubben nu senast ungefär 2,5 miljoner för Emil Forsberg. En piss i Mississippi, men bättre än noll och ingenting. 

 

Hoppas nu stenhårt på att klubben satsar ALLT på att knyta till sig en anfallare under sommarfönstret, om vi så ska behöva sälja Giffen till något desperat NBA-lag i behov av maskot, eller använda spelarnas överdrivna fritid till att sälja "Lillebrors bästa kolablandning" ifrån dörr till dörr. 

 

Eller så säljer vi både Eklund och Dibba, svänger förbi närmsta sportbutik och köper två koner istället!