4-2-3-1 eller 4-4-2? En av de hetaste frågorna som legat på diskussionsbordet under senare år. Det var längesedan vi såg GIF ställa upp med en renodlad 4-4-2 uppställning. Anledningen? Sören Åkebys intåg i klubben. Detta både på gott och ont. Ett lag som i många år spelat sig trötta på långbollar fick äntligen en ny spelstil och till det en annan typ av spelare och upplägg. Vi fick se ett pånyttfött Sundsvall som trots sitt hastiga avslut i Allsvenskan 2010, gjorde succé i Superettan 2011 och tog storseger efter storseger. 

 

Vad sägs om bland annat: 

 

 

Noterbart är att de fem sista matcherna här ovan spelades efter varandra, vilket innebar en riktigt stark form på höstkanten. En produktivitet på 21 mål under dessa fem matcher gör det svårt att förneka - Åkeby fick laget att spela riktigt bra. Även om vi inte nödvändigtvis behöver gå in på det klassiska "höstscenariot" som självklart utspelades några matcher därpå. Upp gick vi dock, och mest märkvärt ifrån den säsongen är nog den briljanta 6-0 matchen hemma mot Ängelholm. Och då pratar jag inte enbart om de rosa matchtröjorna.

  

 

Magiskt, inte sant? Och det mest fascinerande egentligen, om man jämför GIF anno 2011 kontra GIF anno 2013, så skiljer det inte överdrivet mycket. Men tydligen tillräckligt. Mycket beror dock inte speciellt oväntat på förra säsongens magplask, något som säkerligen gror djupt inne i spelarnas huvud. Och det är just pga detta, som man kanske ska försöka med någonting nytt, än att spelarna känner att dem är som en armé av hamstrar som springer i sina hjul dag in och dag ut. 

 

En lösning som kanske kan hjälpa någorlunda på vägen, är att byta ut 4-2-3-1 formationen som används i nuläget och ersätta den med 4-4-2, helst med ett s k "diamantupplägg". Vem som ska spela på vilken position, är dock upp till duo Cedergren/Franzén. Vad som däremot står rätt klart är att klubben i dagsläget enbart besitter två riktiga anfallare. Eventuellt Helg, som förvånansvärt trots din position i Hammarby värvades som en anfallare. 

 

Det jag frågar mig är dock följande - varför har inte klubben valt att låna in exempelvis Ahmed Khreis som provspelat både en och två gånger tillsammans med laget? Killen vann utmärkelsen som bästa anfallaren i division II förra året. Kanske inte säger överdrivet mycket, men det är väl samtidigt mer än vad Mr. Brandbergen har åstadkommit under sin karriär. Om Khreis dessutom tittat in på Norrporten vid ett flertalet tillfällen, så besitter han väl antagligen någonting som klubben och ledningen gillar. 

 

Annars såg jag att GIF-bekante Jonas Wallerstedt kritat på för IFK Timrå. Han må röra sig som en skyltdocka och sakna väsentlig acceleration, men det är samtidigt en spelare med karaktär, erfarenhet och målsinne. Måste väl vara en helt okej spelare att slänga in i slutskedet av matcherna?

 

I övrigt kan jag inte tro att varken Khreis eller Wallerstedt skulle vara speciellt dyra i drift (som tydligen är det stora problemet i föreningen just nu) och dessutom så skulle det knappast skada, även om det är någorlunda försent för detta i dagsläget. Känner dock på mig att klubben kommer att få sota för det här inom en snar framtid. Vad gör man om någon av Dibba eller Eklund åker på en skada? För även sånt kan hända. 

 

Summa summarum - byt formation, våga testa någonting nytt och hitta ett vinnande koncept. Må vara lättare sagt än gjort och i dagsläget har bara en match passerat, så det är svårt att sia om hur läget kommer se ut efter 30 spelade omgångar. Men efter matchen mot Jönköping så blinkade självklart en hel rad med varningslampor. Inför nästa match är frågan om tränarna tillsammans med spelarna lyckats lappa igen problemen, eller om de fortsätter repetera det även denna gång. På måndag får vi svaret.