Dagens match mot Örebro slutade som förutspått med en förlust. Inte någon skam i det, med tanke på motstånd och bortaplan. Men, sen är det också en skillnad på att förlora och att faktiskt förlora. Sättet vi genomför dagens match, var betydligt bättre än senast. Men om man jämför med vår vanliga standardnivå, så var vi som vanligt helt under isen. 

 

Den första kvarten av matchen såg det ljust ut. Vi gick in i närkamper, spelade runt bollen och sprang upp- och ner på planen. Men sen tar det inte lång tid innan fasaden fallerar och samma gamla tröttsamma spel visas upp ifrån vår sida. Spelarna känns arroganta, otaggade och slutkörda innan första halvlek ens har blåsts av. Vill man inte vara här? Är Superettan så pass ointressant? Ja, ibland känns det som att spelarna bara sätter ner fötterna bekvämt på marken och förväntar sig att få allting serverat.

 

Många försöker. Sellin är en av dem. Chennoufi en annan. Men vad gör det, när det krävs elva spelare för att få spelet att fungera. Larsson känns som en juniorspelare och vad Eklund gör på en fotbollsplan är för mig fortfarande ett under. Detta dock enbart för att nämna några. Laget i helhet får inte ens närheten av godkänt. Och att det nu är 0-6 i målskillnad på de två första matcherna, känns ju som en härlig smäll på käften. 

 

Dock vill jag understryka att det fanns perioder då vi faktiskt kom in i matchen. En spelfas utspelade sig kring den 60e matchminuten och i 10 minuter därtill. Vi vann bollar, löpte och kom till avslut. Men som känt kom vi aldrig närmre än så. Samtidigt tycker jag att vi ska vara glada att det "bara" blev 3-0 till Örebro. Kunde lika gärna ha stått 6-0 på resultattavlan när domare Ahlsén blåste i pipan. 

 

Ställer mig dock frågan varför inte tränarna väljer att agera förrän i slutskedet av matchen, när det kommer till byten? Gillar att man behöll Chennoufi på planen, som kändes pigg och fräsch, trots sin osynlighet i första halvlek. Men det måste komma mer agerande ifrån tränarhåll. Både när det gäller byten, men också gällande att faktiskt kliva upp på sidlinjen och skrika åt spelarna. 

 

Dessutom förstår jag inte tankesättet, när spelet ifrån matchminut 1 till 93 enbart består av långbollar och åter långbollar. Skulle vi inte komma in i denna säsong med ett varierat anfallsspel? Istället slår vi varenda boll direkt upp på en ensam Eklund, eller ut på kanterna. Inte konstigt att Chennoufi som ovannämnt, hamnade i radioskugga mer eller mindre hela matchen. Variation, tack! 

 

Resten av matchen tänker jag dock inte ens gå in på. Straffmålet i baken och övriga händelser har jag redan förträngt. Och i nästa omgång väntar Varberg, även det på bortaplan. Har ingen speciell koll på Varberg, men med tanke på nuvarande form och inställning ifrån spelarna, så ska vi väl vara glada om det blir 0-0. 

 

Men men, den som lever får se. Bara att ta nya tag!